Blogg

Dum reaktion på dum provokation

I lördags möttes Djurgårdens IF och 1.FC Union Berlin i drygt 70 minuter i Stockholm. Sedan fick matchen avbrytas efter besinningslösa rusningar och pyrotekniska orgier som börjat redan före matchen, pågått under den och till slut fått domaren Jonas Eriksson att stoppa alltihop, vilket var det enda vettiga beslutet. Förloppet finns beskrivet bland annat på FotbollDirekt och på Fotbollsbladets hemsida.

Jag ska med en gång säga att jag inte var på plats, men jag såg den uselt producerade webbsändning som man hade mage att kräva 79 kronor för. Man betalade för övrigt till samma bolag som vid den helt osannolikt bedrövliga ”webbsändningen” av cupmatchen mellan Nyköping och Kalmar FF i våras.

Jag har intresserat mig för Union Berlin i 30 år, alltsedan en oförglömlig tågresa våren 1984 mellan Prag och Berlin Ostbahnhof i samma kupé som de tre Unionsupportrarna Bernd, Andreas och Thorsten. Jag ser alla lagets matcher på webb-TV sedan flera år tillbaka och har också varit på plats på Unions arena Alte Försterei i Berlin även om det var bra längesen.

Att hålla upp en Dynamobanderoll när man möter Union är lika befrämjande för god stämning som att hålla upp en idolbild på Hitler i en synagoga. Djurgårdens ”fina grabbar” har verkligen hamnat i fint sällskap – Stasi/nazi-klubben Dynamo, en rödbrun röra som har den klart största andelen våldsbenägna fans i Berlin. Även om DIF:s och Unions ledningar nu bedyrar att de minsann ska fortsätta det inledda samarbetet – vilket är vad som måste sägas i detta läge – har jag väldigt svårt att tycka att klubbarna är som gjorda för varann, snarare precis tvärtom.

Det är inte heller första gången liknande saker inträffat – Dynamofans på plats i Bielefeld provocerade till exempel fram oroligheter när Union mötte Arminia där hösten 2009 bara för att ta ett exempel ur högen.

Beträffande texten på FotbollDirekt bör påpekas att Dynamo var intimt knutet till Stasi långt tidigare än vid den stora omorganisationen av DDR-fotbollen i början av 1966. Redan den 27 mars 1953 i Berlin-Grünau blev den beryktade Stasichefen Erich Mielke ordförande för vad som då fick heta SV Dynamo och var DDR:s ”skydds- och säkerhetsorgans enhetliga socialistiska sportorganisation” (rötterna kan spåras ner till polisklubben SG VP Berlin 1949). Namnet Dynamo valdes eftersom de sovjetiska Dynamoklubbarna – med Dynamo Moskva i spetsen – var knutna till säkerhetstjänsten. Dynamo Moskva hade dessutom gjort storartad fotbollspropaganda i Västeuropa med sina turnéer i Sverige och England efter kriget.

Senast Dynamo och Union låg i samma serie var på fjärde serienivån 2005/06. När lagen möttes på Alte Försterei i Köpenick i sydöstra Berlin den 21 augusti visste alla vad som väntade. Denna utsålda division 4-match (18 000 åskådare) var den överlägset största högriskmatchen i Tyskland det året och användes av polisen som generalrepetition inför VM året därpå. Natten före gjordes ett tillslag på discoteket Jeton i Berlin-Friedrichshain, ett välkänt Dynamotillhåll, där cirka 180 av de värsta Dynamosupportrarna greps och de flesta fick stanna bakom lås och bom tills matchen var över. Hundratals poliser – har ett minne av siffran 1500, men den kanske inte stämmer – fanns vid Alte Försterei, helikoptrar cirklade över Köpenick hela dagen, brandbilar med vattenkanoner fanns på plats. Och Union vann med 8-0. Sedan det spelåret har lagen tack och lov inte legat i samma serie. Däremot har Unions B-lag besegrat Dynamos A-lag när de legat i samma division.

För den som vill få ordentliga fakta rekommenderas till exempel ”Enzyklopädie des DDR-Fußballs” av Hanns Leske (Verlag die Werkstatt 2007), särskilt sidorna 399-405 om Dynamo, och den alldeles nyutkomna, utomordentligt läsvärda Unionhistoriken ”Immer weiter – ganz nach vorn” av Matthias Koch (Verlag die Werkstatt 2013).

För övrigt tycker jag att klubbpresidenten Dirk Zingler och presstalesmannen/Alte Förstereispeakern Christian Arbeit alldeles utmärkt sammanfattar vad som hände på Tele2 Arena när de talar om ”dum reaktion på dum provokation”.

Att som DIF:s Bosse Andersson prata om katastrof för fotbollen i Europa är kanske däremot att tillmäta sin egen förening en aning för stor betydelse, om man säger så…